Spridda skurar av Matlandspengar

Spridda skurar av Matlandspengar 150 150 Ann-Helen von Bremen

The future´s so bright, I got to wear shades”, lyder en gammal amerikansk punkslagdänga. Men när man läser fördelningen av årets Matlandspengar behövs inga solglasögon. I stället träder bilden av korrekta livsmedelsingenjörer och lätt dammiga folkhemsbyråkrater fram, som nu i all välmening ska ut och förvandla Sverige till Europas ledande gastronomi. Visserligen är sällan en revolution gjord på en kafferast (och Gud bevare oss för de som är det) och verkligt förändringsarbete är sällan sexigt, men det samlade intrycket är ändå att det inte direkt verkar sprudla av fantasi och energi i Matlandet Sverige.

Totalt strömmade det in ansökningar motsvarande 90 miljoner kronor, av dessa var det 25 miljoner som fick ett ja. Och frågan är om man ska gratulera eller beklaga de som lyckades kamma hem pengar? För alla som har sökt den här typen av bidrag vet att det innebär en nervpåfrestande och tidsödande byråkrati. Det krävs en särskild administrativ passion för att orka med det och inte tappa bort kreativiteten längs vägen. Och frågan är om inte den känslan har drabbat projekten redan vid ansökningarna, för spännande är kanske inte det första man tänker på.

Precis som tidigare år är flera av projekten av den kalibern att de hade blivit verklighet ändå, utan några Matlandspengar. Det handlar om mer reguljär livsmedelsutveckling. Som exempelvis SIKs projekt att utveckla förpackningar (500 000 kr) Djupfrysningsbyråns arbete att ta fram försäljningsstatistik av fisk inom restaurang och storhushåll (120 000 kr) eller Karolinska Institutets utveckling av ett webbverktyg “för bedömning av skolmat för dokumentering och uppföljning mot den nya skolmatslagen” (nästan 900 000 kronor). Och nog känns det lite apart med SIKs arbete med “utvärdering av hållbarhetsstandarder för sojaproduktion” (170 000 kr). Visst är brasiliansk soja i djurfoder en het potatis, men är detta verkligen en fråga för Matlandet Sverige?

Och vad ska man säga om att Restaurangakademin fått nästan 700 000 kronor för att få fram fler kvinnliga tävlingskockar? Självklart behöver krogvärlden lära sig att åtminstone stava till genus om man ska vara den moderna framtidsbransch som man vill framställa sig som, det börjar kännas allt löjligare med alla dessa manliga kockar som står och mottar den i princip kvinnliga journalistkårens beundran, men är det verkligen statens uppgift att gå in med pengar till detta? Känns det inte väldigt mossigt att Årets Kock och Kocklandslaget inte förmår att matcha fram kvinnliga kockar? Och borde inte staten, som redan finansierar delar av denna tävlingsverksamhet, redan ha ställt som ett självklart krav att även kvinnliga kockar ska ges en chans?

En annan intressant utveckling är att satsningar på ekologisk mat bara verkar krympa. I år handlar det om cirka 6 miljoner som går till projekt som uttryckligen ska arbeta med ekologisk mat. Tidigare hade ekoprojekten en egen pott och fick 2008 nästan hälften av pengarna. Ska man dra några slutsatser av detta så verkar det inte som att regering och Jordbruksverk ser eko som någon särskild prioriterad framtidssatsning, trots att jordbruksministern gång på gång har poängterat detta när det gäller Matlandet.

Samtidigt har ändå en del blivit bättre när det gäller fördelningen av pengar. I år går bara drygt 6 av de 25 miljoner till SIK (Institutet för Livsmedel och Bioteknik). Tidigare år har man tagit hand om nästan hälften av pengarna, pengar som till stor del används just till reguljär livsmedelsforskning och som sagt, troligen hade bedrivits ändå, oavsett Matlandspengar. Här finns också några projekt som verkar lovande, t ex Köttbranschens projekt att ta fram en vidareutbildning för charkuterister, Livsmedelsföreningens innovationstävling inom livsmedel, Bosarps Kycklings projekt för att stärka och utveckla den ekologiska kycklingproduktionen och Svenska Vinodlares utbildningar för vinproducenter.

Rätt många projekt riktar sig till de offentliga storhushållen. Det är bra att denna strykklass inom restaurangvärlden får lite input, men samtidigt är det naturligtvis svårt att veta om det blir mer snack än verkstad. Formuleringar som “Att tillsammans med personal och ätandes inom offentlig sektor ta fram en användbar forskningsbaserad tankemodell för att skapa bättre måltidsupplevelser i svenska skolmatsalar”, kan givetvis vara precis det som skolmaten behöver, men på något vis reser sig nackhåren på mig.

Trots att Jordbruksverket bl a velat prioritera primärproduktionen för utveckla svenska råvaror och “mervärden som exempelvis miljöhänsyn, djurhälsa, unika smaker och kvalitet”, så är det rätt få projekt som handlar om just detta. Det är sorgligt för det är ändå detta som är grunden för en gastronomi.

Men å andra sidan, det ska fan att vara Jordbruksverk och Landsbygdsminister. Hur mycket storverk kan man egentligen förvänta sig av 25 miljoner kronor?

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
8 comments
  • Magnus Sandman

    Mycket bra beskrivet – och så här är ser det tyvärr ut inom många “bidrags” områden. Jisses vilken hjärnsmälta.

    Matlanddet vilken parodi!

    Ps
    Nästa vecka släpps en bra eBook som beskriver några olika EU-projekt, den bör alla dessa bidragstagare läsa – bra erfarenheter och framför allt viktiga lärdommr.

  • Hanna Halpern

    Hej Ann-Helen!
    Generellt håller jag med dig. Ser dock att det finns någon felaktighet i din artikel.
    Årets Kock har snart funnits i 30 år. Under dessa 30 år har vi ALDRIG erhållit pengar från varken Stat, kommun, län eller Jordbruksverket.Vi har sökt flera gånger men aldrig fått. Detta år är första året som vi har blivit beviljade bidrag.
    Gällande kvinnliga kockar så tycker vi att det är mycket viktigt att det finns fler kvinnliga kockar i den privata sektorn, på fine dining, tävlande i Årets Kock, Bocuse’dor och Kocklandslaget. Vi och Kocklandslaget har under åren jobbat med olika aktiviteter. Några mer lyckade och andra mindre lyckade. Dessa aktiviteter har i alla fall resulterat i att Årets Kock har totalt fler kvinnliga sökande än tävlingen Wilhelmina.
    Ingen vet riktigt hur många kvinnliga kockar det finns inom fine dining. 5% är en siffra som snurra runt. Antal kvinnliga sökande till Årets Kock brukar ligga på 12-16%.
    Vi är endast 2 heltidsanställda på Årets Kock. Får man fler resurser så kan man självklart göra betydligt mer.
    Pengarna från Jordbruksverket har gått till Restaurangakademien för att göra ett samlat mer strukturerat arbete för branschen och inte endast för Årets Kock eller Kocklandslaget.
    Ha det gott och forsätt att vara arg! Hanna, general Årets Kock och vd Restaurangakademien

  • ann-helen

    Tacl för din kommentar, Hanna. Det är helt rätt att det är Restaurangakademien som har fått pengar av staten tidigare och inte bara Matlandspengar. Men så vitt jag vet är väl gränserna inte direkt knivskarpa mellan Restaurangakademien och Årets Kock? Arla är ju exempelvis ägare till både Restaurangakademien och huvudsponsor till Årets Kock, du sitter i ledningen för de båda och samarbete sker. Jag förstår också att det inte är lätt att bedriva jämställdhetsarbete och alla som gör det är hjältar. Men jag kan ändå inte låta bli att häpna över hur lite som har hänt, framför allt när jag märker reaktioner från folk som står utanför branschen och som verkligen tycker att det är halsbrytande att kockskrået på den här nivån domineras helt av män. Alla eliters agerande är oerhört viktiga när det gäller attitydförändringar och Årets Kock och Kocklandslaget är två eliter i den svensk krogbilden, både inom Sverige och utomlands. Man borde kunna ställa större krav på dem.
    Ha det gott själv Hanna och välkommen igen med kommentarer.

  • ann-helen

    Tack för din kommentar, Gunnar. Matlandet ska å ena sida leda till att Sverige blir Europas ledande gastronomi. Å andra sidan ska den fördubbla exporten. Och det är inte säkert att dessa två ambitioner alltid lirar tillsammans. Då kan det bli sådant som stöd till försäljning av lösgodis och tacos-tillverkare.

Leave a Reply

Your email address will not be published.