Close
Enter your
text here

Kor

Lantbruket ner i spagat
 Lantbruket ner i spagat 150 150 Ann-Helen von Bremen
By:

Följande text har publicerats som ledarstick i ATL.

Visst var det klantigt av LRF Mjölk att på sin hemsida skriva att ”kor kan kyla klimatet”, men att däremot försöka kommunicera att kornas metanutsläpp inte alls är lika allvarligt som koldioxid från fossila källor, var däremot både bra och på tiden!

Senare tids forskning har visat att metanet inte alls kan jämställas med koldioxid. Metan bryts ned på cirka tio år medan koldioxiden kan finnas kvar i tusentals år.

Det här innebär att om inte antalet kor, och deras metanutsläpp, ökar, så bidrar de heller inte till ytterligare uppvärmning. Om antalet kor minskar, vilket de har gjort i Sverige, så har också metanutsläppen och därmed uppvärmningen, minskat.

Svenska mejerier borde därför inte bekymra sig över metanet överhuvudtaget utan snarare jubla över att nästan hälften av mjölkens klimatpåverkan har försvunnit. Detta försöker man kommunicera utåt, men internt verkar inte alls polletten ha trillat ner.

Trots att LRF Mjölk skriver på sin hemsida att det i livscykelanalyser är fel att räkna om metan till koldioxidekvivalenter eftersom det just gör att man inte förstår skillnaderna mellan de olika växthusgaserna, är det ändå precis detta som mejerierna gör i sina klimatberäkningar på böndernas gårdar. Det blir givetvis extra allvarligt när man som Arla har börjat koppla en viss del av mjölkpriset till denna kalkyl.

På samma sätt är det metanet som är i rampljuset när Norrmejerier, i vad som nog får tolkas som ekonomisk desperation, kör sin norrologiska mjölk till Stockholm.  På grund av att korna får fodertillskottet Bovaer som påstås minska metanavgången med 30 procent, hävdar man att detta är Sveriges mest klimatvänliga mjölk. Arla håller på att testa Bovaer.

Trots att metanet borde vara en icke-fråga, är man ändå beredd att satsa på ett kosttillskott som dels kostar 11 öre per liter mjölk, dels riskerar att ytterligare öka kritiken mot mjölkbranschen som en allt mer industriell verksamhet som på olika sätt manipulerar kossan.

Klimatfrågan är ett av flera exempel på att å enda sidan säga en sak, å andra sidan göra något helt annat. Den biologiska mångfalden är ett annat exempel. Återigen kommunicerar gärna mejerierna gentemot konsumenterna hur viktiga korna då är, men internt strävar man efter att få ”forska” om stänga in korna för alltid.

Redan idag är det många mjölkkor och deras avkommor som aldrig betar några naturbetesmarker och det är ibland tveksamt om man ens kan kalla ”motionsbetena” för betesmarker. De flesta tjurkalvar stannar inomhus under hela sina liv. Fodret, i form av den odlade vallen, spannmålen och kraftfodret, rymmer sällan särskilt stor mångfald när den odlas.

Mjölkbranschen går ner i spagat för att å ena sidan försöka kommunicera värden som biologisk mångfald och kossans klimatnytta. Å andra sidan är den industriella normen stenhård och den värnar mer om all input i olika former av fossil energi, högre än det biogena och harmlösa metanet.

Alla hårt pressade mjölkbönder vet vad som gäller – att mjölka så mycket som möjligt. Och Växa kommer aldrig med tårta när man har rika betesmarker, utan när kossan mjölkar över 11 000 kilo.

Frågan är bara hur man ska sälja mjölken, den dagen alla mervärden är borta? Som en ren industriprodukt kanske?

Samma dag som jag publicerar detta inlägg, ser jag reklam på instagram från Scan. Det är en fin bild på tre mjölkkor och med uppmaning att välja svenskt kött, bl a för att vi får ”mer biologisk mångfald”. Men med tanke på att mjölkkornas tjurar, som utgör cirka 25 procent av det svenska köttet, aldrig får komma ut och göra något mångfaldsarbete i markerna utan står inne i stallar hela sina liv, så är det ju återigen ett exempel på att man säger en sak, men gör en annan. Någon gång måste man bestämma sig. Man kan inte både snacka om biologisk mångfald i gulliga annonser, men samtidigt välja bort samma mångfald för att det blir ”för dyrt”. Släpp tjurarna loss, det är faktiskt vår!

Vetenskapswashing
 Vetenskapswashing 150 150 Ann-Helen von Bremen
By:

Jorden är rund och inte platt, månen är inte gjord av en ost och kor mår bättre av att få gå ut och beta än att vara instängda i ett stall. Vissa saker borde vara så självklara att det inte skulle behövas vetenskapliga studier för att bekräfta dem. Men tyvärr är det inte så.

Efter tre försök har äntligen företaget Växa, som bland annat jobbar med rådgivning mot kobönder, fått godkänt för sitt forskningsprojekt – att undersöka om kor kan vara instängda året runt utan att deras välfärd och hälsa blir sämre. ”Eller mår de rent av bättre?” undrar Peter Kofoed, chef för LRF Mjölk som ser fram emot ”vetenskapliga fakta” och ”inte bara vad olika personer tycker i frågan”, i en artikel i senaste numret av Land Lantbruk.

Med tanke på hur ekonomiskt pressade många mjölkbönder är, borde man rasa mot sin bransch som slänger pengar på den här typen av pseudoveteskap. Bara den som aldrig har sett kor ute på bete kan få för sig att det skulle bara bättre för kossan att vara instängd inomhus. Men detta handlar förstås inte om kornas välmående utan att se om det går att ta ytterligare ett steg i industrialiseringen av kossan, precis som man gjort i länder som Danmark, Nederländerna, Ryssland och USA. Svaret på den frågan är förstås ja. Det går att stänga in kor hela livet och de kommer ändå att mjölka mycket (vilket den parameter som väger tyngst i det här sammanhanget.) Men om man ställer frågan ifall man då tar bort ett av kossans mest grundläggande behov, nämligen att själv få gå ut och välja vilken mat hon vill äta, då är svaret också ja.

Därför passar det bra att dela ett utdrag ur vår bok Kornas planet, dels som film, dels som en lite längre text ur boken. Vill man läsa hela boken, kan man köpa den via bokhandeln.

Vart tionde år halveras antalet mjölkbönder i Sverige. Så har det sett ut länge och det finns inget som tyder på att detta kommer att förändras, såvida inte politiken förändras radikalt. Inom mejeriindustrin har det länge hetat att kunde man bara kapa bort »svansen« av olönsamma företag så skulle de flesta av branschens problem försvinna. Man har satsat på rådgivning för att lyfta den här gruppen, alternativt »låta utvecklingen ha sin gång«, det vill säga att de till slut tvingas att lägga ner av ekonomiska skäl. Vad mjölkbranschens strateger har glömt bort är att det ständigt växer ut nya »svansar«, eftersom konkurrensen och prispressen fortsätter att verka.
Många inom lantbruket hävdar att det inte finns någon konflikt mellan lönsamhet och andra värden som djurvälfärd, matkvalitet och miljö. Visst finns det en hel del exempel på att de går hand i hand, men det finns också gott om exempel på motsatsen, som till exempel den alarmerande förlusten av biologisk mångfald som är en direkt följd av specialisering och strukturrationalisering eller den snabbt minskade genetiska mångfalden i de viktiga lantbruksgrödorna och djurslagen. För att inte tala om miljöeffekterna av kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Det vore givetvis helt sensationellt om betonandet av lönsamhet och vinst på något magiskt sätt gjorde att alla andra värden och mål automatiskt också maximerades. Det vore ungefär lika sannolikt som att om du bara prioriterar din karriär och inkomst så får du bra kondition, ett fantastiskt kärleksliv, snälla barn och blir skitsnygg av bara farten.

Många av de bönder som anses vara ineffektiva är heller inte okunniga eller mindre duktiga. Deras sätt att sköta gården kan bero på att de prioriterar andra värden än lönsamhet. Det finns till och med en vetenskaplig analys i ämnet, Rationellt slöseri? – att förstå ineffektivitet i svenska mjölkföretag, gjord av forskningsinstitutet AgriFood. Där frågar man sig om den ekonomiska ineffektiviteten kan bero på att jordbrukarna har andra mål för sin verksamhet. När man studerade drygt 400 mjölkföretag såg man att det fanns ett samband mellan en högre djurvälfärd och lägre effektivitet och vice versa. En slutsats från analysen var att sett i ljuset av andra mål än lönsamhet kan böndernas agerande mycket väl vara rationellt
även om det är ineffektivt ur ett ekonomiskt perspektiv. »Ett alltför ensidigt fokus på vinst och teknisk effektivitet kan vara negativt om mjölkföretagaren har komplexa prioriteringar.«
Komplexa prioriteringar, det är precis så som många lantbrukare beskriver sin vardag och särskilt tydligt blir det när djur är inblandade.

Att göra en gris av en ko
 Att göra en gris av en ko 150 150 Ann-Helen von Bremen
By:

Coop slår på trumman att man nu lanserar ”världens första metanreducerade kött” . Köttet kommer från tjurar som har fötts upp inomhus och som har fått fodertillskott av rödalg som ska minska metanproduktionen hos korna. I en debattartikel i Aftonbladet propagerar också Coop tillsammans med forskaren Stefan Wirsenius (som bland annat gjort sig känd för att kritisera kor som ineffektiva), Emma Wiesner,(centerpolitiker), Volta Greentech (företaget som producerar rödalgen) och ett antal andra personer. Man uppmanar både konsumenter, livsmedelshandeln men även staten att på olika sätt stödja den här typen av uppfödning.

I våras publicerade tidningen Husdjur en artikel som jag skrev om just metanreducerande fodertillskott. Den bild jag fick av forskarna var att det fortfarande finns stora frågetecken kring rödalgerna och personligen måste jag säga att att jag är förvånad över att Coop vågar lansera det här köttet med tanke på detta.

För den som inte har tidningen Husdjur (nr 2 i år) så kan man läsa min artikel här. Annars kan jag tipsa om att prenumerera på tidningen.

Drömmen om universallösning är stark när det gäller att minska kornas metanutsläpp. Men många frågetecken återstår – inte minst vem som ska betala för de kosttillskott som lyfts fram som en tänkbar lösning.

SEDAN ETT ANTAL år tillbaka pågår det intensiv forskning som syftar till att minska kornas metanutsläpp. Det handlar om allt från avel och foder till vaccin och metanfilter på stallar eller på korna direkt. Men den stora hypen handlar om fodertillskott och en del företag satsar stora pengar. Oregano, vitlök, kärringtand, yuccapalm och olika fetter är några av de ämnen som har testats, men effekten har ofta varit liten och dessutom försvunnit efter ett tag när vomfloran har anpassat sig.I Sverige har mycket av uppmärksamheten handlat om den tropiska rödalgen Asparagopsis taxiformis. Försök i främst USA och Australien har visat att algen kan minska metanproduktionen kraftigt, upp till hela 98 procent. Den innehåller brom, jod och klor där framför allt bromoform blockar metanbildningen.Det svenska företaget Volta greentech byggde under förra året en pilotanläggning för algproduktion i Lysekil, vilken värms upp med restvärme från Preem. De tog även in 17 miljoner kronor i nytt kapital från ägare som bland annat Claes Dinkenspiel från Nordnet och Northvolts Peter Carlsson. Lantmännen, Coop, Skånemejerier, Ica, KLS Ugglarps – alla har de velat samarbeta med den unga trion bakom företaget – Leo Wezelius, Fredrik Åkerman och Angelo Demeter.I en gedigen sammanställning från SLU över forskningsläget framgår det dock att det fortfarande finns många frågetecken när det gäller rödalgen som fodertillskott. Det handlar till exempel om dess långsiktiga förmåga att minska metanproduktionen, vilken foderstat den fungerar bäst med och om det finns risk för resthalter av brom och jod i kött och mjölk. En annan avgörande fråga är hur algen ska kunna odlas i stor skala och till ett rimligt pris.

–Er rapport ger mer frågor än svar kring rödalgerna?

– Ja, det kan jag hålla med om. Studierna har pågått under väldigt kort tid och inte under förhållanden som påminner om de som gäller inom svensk mjölkproduktion, säger Mikaela Jardstedt på Institutionen för husdjurens miljö och hälsa på SLU i Skara.

Det är hon som, tillsammans med doktoranden Kristina Holmström, har gjort rapporten och även kostnadsberäkningarna för att utfodra korna med rödalg. Hennes slutsats är att den största potentialen finns för mjölkrastjurarna som föds upp på stall, vilket gör utfodringen möjlig. De lever dessutom inte så länge, vilket gör att eventuella hälsorisker spelar mindre roll. Bromoform har nämligen i försök på möss visat sig vara cancerogent och det finns delade meningar bland forskarna om detta är en risk även för kor.Lantmännen har ett samarbetsavtal med Volta greentech och under 2020 genomfördes ett utfodringsförsök. Testet gjordes på 24 kor fördelade på två grupper, där ena gruppen under fyra veckor fick 25 gram alger per dag. Det gjordes ingen metanmätning eftersom den utrustningen ännu inte finns på försöksgården Viken. Det positiva var att korna inte minskade sitt foderintag, trots att en del tidigare studier har visat att tillskottet är osmakligt. Avkastningen på cirka 35 kilo per ko och dag skiljde sig inte heller mellan grupperna. Däremot såg forskarna att bromid och jod från algen gick över i mjölken, joden hamnade över det rekommenderade gränsvärdet för vad barn får dricka

– Så det finns saker att lösa innan man kan släppa det på marknaden. Volta greentech har sedan dess utvecklat sin odlingsmetod och har nu en ny variant av algen med mycket lägre jodhalt som vi kommer att testa, säger Cecilia Lindahl, produktutvecklare på Lantmännen, som var ansvarig för försöket.

Hon berättar att Lantmännen följer utvecklingen av olika metanreducerande tillskott och har kontakt med flera företag. Hon anser att tillskotten är intressanta om de inte påverkar djurvälfärd och fodereffektivitet negativt. Samtidigt konstaterar hon att de är så pass dyra att det även är en fråga om vad marknaden är beredd att betala.

– Med friska djur, bra foderråvaror och hållbara foderstater då har vi nog redan kommit ganska långt i klimatarbetet. Tillskottet blir då mer en bonus för att ta nästa steg mot metanreducering, säger hon.

SLU i Umeå kommer i år att göra ett åtta veckor långt test med rödalgen. Där ska de bland annat mäta metanproduktion, avkastning och halterna av jod, bromoform och bromid.

– Det finns ett stort glapp mellan önskan och kunskap när det gäller tillsatser. Det har varit så många preparat som har provats och när man ser en effekt så haussas den upp, sedan svalnar det ofta efter ett tag när den metanhämmande effekten avtar i kons vom. Både rödalg och den kemiska produkten Bovaer (se nästa sida) blockerar metanbildningen. Det har inget av de andra medlen gjort tidigare och därför är det intressant att studera dessa, säger forskaren och försöksledaren Rebecca Danielsson.

En del i projektet är att också studera om det även finns svenska alger som kan vara intressanta. Sophie Krizsan, docent i husdjursvetenskap på SLU i Umeå, är ansvarig för att mäta metanhalten från olika alger, till att börja med i en konstgjord komage. Hon menar att eftersom odlingen och bearbetningen av rödalg är energikrävande finns det en risk att klimatnyttan går förlorad i den änden och att det därför kan vara intressant att titta på alternativ som finns naturligt i Sverige.

– Vi har forskat kring detta under lång tid, men vi har fortfarande inget tillskott som vi kan använda. Även om svenska alger skulle visa sig vara effektiva, så kommer det att ta tid att utveckla en kommersiell produkt, säger Sophie Krizsan.

Fredrik Åkerman på Volta Greentech medger att det finns stora problem att lösa, framför allt när det gäller själva odlingen. Samtidigt så har företaget bråttom med att få ut både mejeriprodukter och kött på marknaden från kor som ätit algerna, redan under 2022.

– För många låter det här för bra för att vara sant. Därför är det viktigt att få ut produkterna för då tror jag att hela mjölk och köttbranschen förstår hur viktigt det här är för att minska klimatpåverkan. Vi jobbar redan nu med företag som vi kommer att lansera produkter tillsammans med, säger Fredrik Åkerman.

Han vill dock inte i nuläget berätta vilka företag det är frågan om.En storskalig fabrik är tänkt att byggas under året. Då hoppas företaget också att det höga priset på tillskottet ska sjunka. Enligt kostnadsberäkningar från SLU krävs det för närvarande en merbetalning på 13 till 24,50 kronor per kilo kött för ungdjur för att täcka kostnaden hos producent

– Det ska inte bli en kostnad för bönderna utan mera en fråga för varumärket. Vi tror att konsumenterna kommer att vara beredda att betala mer för mjölk och kött som är bättre för klimatet. Men alla konsumenter kommer inte vara beredda att betala premium. Det behövs politiska incitament också, säger Fredrik Åkerman.

Norrmejerier är ett av de mejerier som följer utvecklingen. Än så länge förhåller de sig avvaktande.

– Klart det är intressant att titta på olika tillskott för att sänka metanhalten men det finns många frågetecken när det gäller djurvälfärden, ekonomin, om konsumenterna accepterar detta osv. För vår del känns det mer intressant att få bort sojan, minska de fossila bränslena, öka grovfoderandelen och kolinlagringen, säger Anna-Karin Karlsson, hållbarhetschef på Norrmejerier.

Arla är involverat i ett forskningsprojekt i Danmark som undersöker ett preparat som med hjälp av olika bakterier och enzym ska minska metanproduktionen. Hållbarhetschef Victoria Olsson pekar även hon på de många obesvarade frågorna – allt från hur stor metanminskningen blir i praktiken, till konsumenternas reaktion på priset och ordet fodertillskott.

– Jag tycker också att fokus ska ligga på att minska de fossila utsläppen av koldioxid och tycker det är positivt att FN:s klimatpanel IPCC tar upp skillnaderna mellan fossila utsläpp och biogent metan, säger Victoria Olsson.

Pekka Huhtanen, professor vid Institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap vid SLU i Umeå, har forskat mycket kring metan och olika foderstater. Han tycker att det har blivit ett olyckligt fokus på metanet, när man mer borde intressera sig för fodereffektivitet. En studie som han deltog i visade bland annat att det finns ett positivt samband mellan hög fodereffektivitet och mindre metanproduktion. Men om man selekterar utifrån låg metanproduktion kan man i stället riskera att få kor som inte är så bra på att tillgodogöra sig fodret.

– Ett problem med alla tillsatser är att de kostar pengar och det finns sällan något för bönderna att tjäna på detta. Det är också i princip omöjligt att ute på gårdarna kontrollera att metanet verkligen sjunker, säger Pekka Huhtanen.

Om tillskotten ger den effekt som företagen påstår, passar de främst en intensiv uppfödning på stall. Då är det praktiskt möjligt att utfodra och de flesta tillskotten verkar ha bäst effekt i foderstater med hög kraftfoderandel. Eller som en av de intervjuade säger: ”Vi håller på att göra en gris av en ko.”

– Det är en etiskt intressant fråga om hur mycket vi ska gå in och mixtra i kons magar. Min känsla är att vi ska använda idisslarna för det som de är gjorda för och att vi i dag skulle kunna utfodra dem med mer gräs än vi gör. Samtidigt måste alla bidra för att minska utsläppen av växthusgaser. Det är svårt att komma helt rätt här, säger Rebecca Danielsson.

Faktaruta: Under nästa år förväntas Bovaer från nederländska DSM bli godkänt av EU:s livsmedelsverk Efsa. Det aktiva ämnet är 3-nitrooxypropanol som hämmar bildandet av metan. Förväntningarna är stora från delar av branschen. Preparatet är redan godkänt i Brasilien och Chile. Valio och Fonterra har inlett praktiska utfodringsförsök. Den enda långtidsstudien av Bovaer till högavkastande mjölkkor, visade 2021 att en foderstat med låg grovfoderandel i kombination med tillskottet, minskar metanet mest. Hos de kor som fick en foderstat med hög grovfoderandel, minskade tillskottets metanreducerande effekt efter åtta veckor för att sedan helt försvinna. För de kor som fick en foderstat med högre andel kraftfoder, blev resultatet i stället försökets magraste mjölk. Volymen ECM minskade med 3,5 kilo per dygn jämfört med kontrollgruppen.

När kons betande målas upp som djurplågeri
 När kons betande målas upp som djurplågeri 150 150 Ann-Helen von Bremen
By:

”På gränsen till djurplågeri.” Så beskriver mjölkbonden Hans Cederlöf kornas möjlighet att gå ut och beta under sommaren. Djurskyddslagen som ger korna rätt till detta är ”en lögn som pågått under 20-30 år”, anser han.

Det är en märklig och lätt bisarr upplevelse att lyssna på Lantbrukspodden och höra en mjölkbonde argumentera på det här sättet för att mjölkkorna inte ska släppas ut på bete. För honom är det inte bara en fråga om att jordbruket förvandlas till ett ”Skansen”, det är rent av farligt för korna att gå ut. Därute finns en massa otrevliga saker för en ko, som sol, värme, parasiter och enbart det faktum att hon behöver ”stå på benen” och gå omkring under en längre tid när hon är ute och betar, jämfört med om hon hade stått inomhus och bara tuggat i sig det serverade fodret.

” Det finns inget som säger att det är fysiologiskt bättre för kon, utan man hänvisar till att det är ett gammalt beteende som vi ska behålla och då är vi på Skansen-nivå”, säger Hans Cederlöf i programmet.

Jag förstår att det kan vara praktiskt svårt att lösa betet för en stor besättning, Cederlöf planerar att bygga för 1 500 kor, och att det även kan vara tufft att se till att en högavkastande ko får den mängd foder och den näring som hon behöver. Men frågan är om inte detta snarare är ett av flera argument mot så stora gårdar och mot så högavkastande kor? Jag förstår att den pressade lönsamheten gör att många mjölkbönder bara ser en enda möjlighet – att mjölka allt mera från allt fler kor och då blir sommarbete bara en kostnad, ett onödigt ont. Men det är samtidigt obegripligt att ingen av näringens företrädare ifrågasätter den politik som har lett fram till detta och ställer krav på ändrade spelregler. I stället har LRF och husdjursföreningen Växa anammat den grupp högröstade mjölkbönder som kräver ”flexibel” beteslagstiftning, trots att den blev just flexibel för bara några år sedan. Utifrån Cederlöfs argumentation är det dock väldigt tydligt att det inte handlar om någon flexibilitet alls, i alla fall inte för korna. De ska vara inne. Där har de det bäst.

Gunnela Ståhle från Vi Konsumenter som har jobbat länge med djuromsorgsfrågor inom LRF, Slakteriförbundet och Svenskt Sigill, gör sitt bästa i programmet för att försvara kornas rätt till att få gå ute och beta om sommaren. Men hon har en tuff uppgift.  Debattledaren och journalisten Göran Berglund känns tyvärr inte helt neutral i frågan utan snarare som att han har tagit ställning för de lantbrukare som vill slopa betesrätten. Det är Ståhle som får de tuffa frågorna, inte Cederlöf. Det hade exempelvis varit intressant om Berglund hade frågat Hans Cederlöf varför han anser att ett så grundläggande beteende som att beta gräs, är dåligt för en ko? Och om nu hans kor är så känsliga att de inte tål att gå utomhus, borde han inte skaffa sig lite tåligare kor? Behöver Sverige verkligen den här typen av intensiv och överkänslig mjölkproduktion, särskilt om vi vill minska den svenska livsmedelskedjans sårbarhet?

Gunnela Ståhle argumenterar för att det inte vore särskilt lyckat att plocka bort det kanske starkaste mervärdet och symbolen för god djuromsorg som mjölken och det svenska lantbruket har, framför allt inte i en tid när mjölken attackeras från olika håll. Men Hans Cederlöf är väldigt tydlig med att han inte tänker släppa ut korna på bete bara för att konsumenterna vill det. ” Det är ingen cirkus vi bedriver.” Det är ett uttalande som borde få rätt många tjänstemän inom LRF och mejerierna att vrida sig av olust. Här har man under åtminstone 30 år jobbat för att förmå bondekåren att inse att det är gentemot ”marknaden” och konsumenterna som man jobbar. Och så får man höra detta eko av 70- och 80-talens regleringsekonomi.

Om man inte bryr sig om vad konsumenterna tycker och tänker, vilka har man egentligen då tänkt att sälja sina mejeriprodukter till? Och vilka är det egentligen som utgör den allmänna opinionen och som i slutändan är med och påverkar om korna ska få gå ut om somrarna eller inte?

Skyll inte klimatet på Bosse!
 Skyll inte klimatet på Bosse! 150 150 Ann-Helen von Bremen
By:

Under veckan publicerade Svenska Dagbladet en artikel om biogas från en mjölkgård. Artikeln var ganska bra, med både för och emot biogasen. Längst ner fanns en faktaruta över jordbrukets utsläpp av växthusgaser som, givetvis, illustrerades med en ko. Redan det var fel bildval men inte nog med det, det var inte vilken ko som helst som var fotograferad, det var Bosse! Sanningen är dock att Bosse och de övriga korna på Sunnansjö inte alls bidrar till den globala uppvärmningen, tvärtom.

Uppfödningen av kor ger tre sorters växthusgaser: koldioxid, lustgas och metan och de genomsnittliga utsläppen från svensk nötköttsproduktion ser ut så här:

Vad gäller då för Bosse? Jo, Sunnasjökorna orsakar koldioxidutsläpp genom dieselförbrukningen vid skörden som sköts av våra goda grannar på Ribbingebäcks gård, plasten på balarna och att vi använder grävlastaren var tredje dag för att köra ut en ny höbal foder. Våra maskiner orsakade koldioxidutsläpp när de tillverkades för 40-50 år sedan. Vi har också en elektrisk 200W doppvärmare i dammen under den kallaste tiden så att vattnet inte fryser och korna kan dricka själva. Vi betalar för ”grön el”, men om man är lite mer kritiskt inställd kan man säga att den också delvis drivs av kärnkraft och kolkraft eftersom de nordeuropeiska elnäten är ihopkopplade. Våra kors koldioxidutsläpp är helt och hållet en funktion av att vi lever i ett samhälle som är marinerat i olja. Minskningen kan ske genom att samhället i stort ställer om till fossilfritt eller att vi gör enskilda åtgärder på vår gård för att minska våra utsläpp. Vi driver ju redan gården ekologiskt vilket är ett stort steg eftersom att vi inte använder konstgödsel. Om vi skulle följa konstgödseltillverkaren Yaras gödslingsrekommendationer skulle vi orsaka ungefär ett ton koldioxidutsläpp per hektar bara för att gödsla vallarna. Till det skall läggas ungefär lika stora utsläpp i form av lustgas.

Hur mycket lustgas som vår mark och vår lilla hjord verkligen släpper ut är omöjligt att veta utan noggranna mätningar under flera år. Men sannolikt är utsläppen väldigt låga. Vi tillför inget kväve till systemet, vare sig som konstgödsel eller som foder, tvärtom så för vi bort en del i form av gödsel till grönsakerna och djuren som går till slakt.  All mark som används för odling av foder och bete är ständigt beväxt vilket också minskar utsläppen. Det mest osäkra kortet är marken och att den i stor utsträckning är vattensjuk, men det har samtidigt inte mycket med korna att göra. Marken finns ju där oavsett om det går kor där eller inte. Större delen av gödseln används till grönsakerna och eventuella lustgasutsläpp från gödseln bör rimligtvis belasta grönsakerna och inte korna. Hade vi inte haft kor hade vi fått köpa konstgödsel eller odlat gröngödslingsväxter för att få det nödvändiga kvävet och på så sätt orsakat motsvarande, eller högre utsläpp. eftersom vi inte använder konstgödsel och inte köper in foder.

Metan är en kraftfull växthusgas, det vill säga att kolatomen i metan orsakar mycket mer uppvärmning än samma kolatom i form av koldioxid. Metan är samtidigt kortlivad i atmosfären och bryts ner på ett tiotal år och orsakar efter nedbrytningen ingen fortsatt uppvärmning.  För metan räcker det därför att utsläppen stabiliseras på en viss nivå för att de inte skall bidra till fortsatt temperaturökning.  Koldioxid lever däremot vidare i atmosfären i tusentals år och fortsätter under hela denna tid att bidra till uppvärmningen. Det är därför som det är så viktigt att snabbt få ner utsläppen av koldioxid till noll och även om koldioxidutsläppen kommer ner till noll kommer inte temperaturen att sjunka inom överskådlig tid, utan bara sluta att öka. Det är alltså bara om metanutsläppen ökar som de ökar den globala uppvärmningen. Trots en kraftigt ökad befolkning har antalet kor i Sverige minskat kontinuerligt under snart hundra år. På 1930-talet hade Sverige sin ko-topp med 1,9 miljoner vuxna kor . I dag finns det en halv vuxna miljon kor.  Astrid Kander, professor på Ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds universitet, har beräknat de historiska och nuvarande metanutsläppen och uppskattade 1930-talets utsläppen från svenska nötkreatur till 130 000 ton metan, medan svenska kor vid detta århundradets början släppte ut 93 000 ton metan.  I dag är utsläppen ännu lägre.  Svenska kors metanutsläpp bidrar därför inte längre till någon uppvärmning. Globalt är det lite annorlunda eftersom metanutsläppen från korna fortsatt ökar. De ökar dock betydligt långsammare än befolkningen.  De senast 20 åren står metanutsläppen från energi och industrisektorerna för i princip hela ökningen.   De så kallade livscykelanalyserna som ligger till grund för påståendena om att en viss matvara släpper ut si eller så mycket växthusgaser kan inte hantera den här skillnaden mellan metan och koldioxid, utan räknar alla utsläpp av metan från kor som att utsläppen är nya och adderas till de existerande. Michelle Cain, forskare på växthusgaser vid Oxfords universitet liknar en kobesättning som ligger på samma antal djur med ett stängt kolkraftverk.

–  Kraftverket bidrog till den globala uppvärmningen när det tidigare var i drift, precis som bondens farföräldrar bidrog till uppvärmningen när de byggde upp sin boskapshjord. Men vare sig en konstant djurbesättning eller ett nedlagt kraftverk bidrar numera till den globala uppvärmningen, skriver Michelle Cain på den brittiska siten Carbon Brief.

På Sunnansjö vet vi att det har betat kor under hundratals år och att det har rört sig om ungefär lika många, eller fler, som i dag. Någon ytterligare uppvärmning orsakar inte Sunnansjökornas metan, vare sig i dag eller i framtiden.

På plussidan har vi kolbindning i mark. En årlig kolinlagring av 500-1 000 kilo kol per hektar och år kan vara möjlig på våra åkrar, vilket motsvarar 1 800-3 600 kilo koldioxid. Betesmarker kan också binda avsevärda mängder kol, globala uppskattningar går från några hundra kilo till flera ton koldioxid per hektar och år. Siffror från Sverige är i det lägre spannet, vilket är märkvärdigt eftersom klimatförhållandena i Sverige är mycket gynnsamma för kolbindning i mark.

Lågt räknat borde våra åtta hektar vall och våra tolv hektar betesmarker kunna binda mer än 20 ton koldioxid per år. Utslaget på de beräknade 1 000 kg kött som vi kan producera årligen skulle det motsvara ungefär 20 kilo per kg kött, vilket är mer än de utsläpp som våra kor rimligen orsakar, och långt mycket mer om vi inte räknar med metanutsläppen. Bosse, eller någon av de andra korna på Sunnansjö, kan alltså inte anklagas för att orsaka den globala uppvärmningen och detsamma gäller för många andra kor, både i Sverige och i världen.

Det vackra fotot på Bosse är taget av Robin Lorentz-Allard i samband med att han och Jon Hansson gjorde ett mycket fint reportage hos oss. Ingen skugga ska falla över dem. Fotot har helt enkelt gått in i den gemensamma bildbanken för Aftonbladet och Svenska Dagbladet och när redigeraren till Svenskan-artikeln om biogas ska välja en foto som ska illustrera jordbrukets utsläpp, väljer hen, lite fördomsfullt, en ko. Vi kan visserligen förstå att redigeraren valde Bosse. Han var en väldigt fin ko och fotot är fantastiskt! Men som sagt, någon symbol för växthusgasutsläppen i jordbruket är han inte!

Här är länken till det fina jobbet i Aftonbladet: https://www.aftonbladet.se/matdryck/a/rAk7za/hart-ifragasatta-men-kolossalt-viktiga

Och här är Robin Lorentz-Allards vackra foto på Bosse, där man även ser mamma Bossa i bakgrunden:

En del av den här texten är hämtad ur min och Gunnar Rundgrens bok ”Kornas planet”.