Skygglappar

Skygglappar 150 150 Ann-Helen von Bremen

Makten rinner bönderna ur händerna, samtidigt som de är fullt upptagna med att diskutera udda detaljfrågor som vargar och besvärliga djurskyddsinspektörer. Det är budskapet i en utmärkt ledare i fredagens ATL . Arlas besked om fusion med brittiska Milk Link och tyska Milch-Union Hocheifel är bara ytterligare ett av flera exempel på att svenska bönder tappar makten över sina egna förädlingsföretag. Till listan kan läggas Skånemejeriers försäljning till Lactalis, slakten och charken som i allt större utsträckning är finsk eller dansk, Kronägg som är danskt osv. Och samtidigt har Lantmännen ekonomiska problem och Södra skogsägarna, som tidigare lyfts fram som ett av kooperationens flaggskepp, är nu också i gungning.

Under de senaste tio åren har böndernas företag fått allt svårare att hävda sig gentemot handeln. Som ett arv av regleringstiden har man agerat precis som de valhänta nybörjare på marknaden som man faktiskt har varit och fortfarande i många fall är. Handeln har inte haft särskilt svårt att sätta priser och villkor. Kräftgången inom de egna företagen har blivit en logisk följd av detta, vilket har lett till att man också förlorar allt mer inflytande över sina tidigare egna företag.

Det borde alltså finnas mycket för lantbrukarna att diskutera på den stundande LRF-stämman . Vad får den förlorade makten för konsekvenser för bönderna? Finns det någon framtid för kooperationen och hur ser i så fall den ut? Eller ska man välja andra vägar? Men i stället är det, precis som ATLs ledare påpekar, helt andra ämnen som verkar bekymra medlemmarna. Som vargar, bredband, djurskyddsinspektörer osv. Inget fel i det, det är också ämnen som ligger nära medlemmarna, men det skvallrar ändå om en oförmåga om att skilja på vad som är smått och vad som är stort.

Jag kommer att tänka på vad en grisbonde sa till mig för ett antal år sedan, något som jag hört flera bönder säga: “Vi kunde på mötena i den lokala kretsföreningen till Slakteriförbundet diskutera hur länge som helst om en medlem verkligen bodde inom föreningens geografiska gränser. Men så fort någon nämnde ordet marknad eller hur vi skulle bli bättre på att ta betalt, då blev det dödstyst.”

Smått och stort, som sagt.

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
4 comments
  • Gunnar Rundgren

    Träffsäkert! Tilläggas kan väl att det inte gäller bara bönderna utan i lika hög grad jordbrukspolitiken, och för den delan oftast jordbruks och matjournalistiken. På något sätt reflekterar det kanske både en oförmåga och en ovilja i att ta i de underliggande faktorer som styr det mesta av jordbrukets utveckling. Att jordbrukspolitiken till 95 procent avgörs genom kohandel i Bryssel har väl inte dirket stimulerat folk att engagera sig.

  • Thomas Berglund

    Den svenska lantbrukskooperationen är inte affärsmässig utan baserar sig på en strävan efter monopol. Man vägrar att acceptera marknadsmekanismens roll för prisbildningen. Det var först när jag insåg att det inte är ekonomiska utan politiska organisationer som jag började förstå varför de gör som de gör. Egentligen skulle man kunna säga att lantbrukskooperationen står långt till vänster om den svenska fackföreningsrörelsen som har bejakat kapitalismens välståndsskapande element (hävdar nu inte att det är det enda den skapar A-H)men hävdat sin rätt att vara med och dela på kakan. Affärsvärlden kallade en gång kooperationen “näringslivets B-lag”. Svårt att säga emot.

  • ann-helen

    Nog är det så., vi ser gärna till detaljerna och hukar för de stora frågorna av ren bekvämlighet. Och även om vi kan klara oss rätt bra undan genom att skylla på Bryssel, vore det väl ändå på tiden att någon politiker visade ett intresse för lantbruket? Annat än de som hela tiden bara vill lägga ner det?

  • ann-helen

    Tack för din kommentar. Men att sträva efter monopol är väl inte enbart något som är kopplat till lantbrukskooperationen? Vi ser det ju dagligen inom det privata näringslivet, oavsett bransch.
    Och visst är det så att lantbrukskooperationen är politisk, eller åtminstone, var. Den startade ju för ta makten från de privata uppköparna. Och kanske är jag naiv, men fortfarande tycker jag att den tanken är tilltalande. Däremot så håller jag med dig rent generellt att kooperationen inte har varit särskilt affärsmässig och att det har varit förödande med en produktion där man under lång tid aldrig har behövt fråga sig vad kunderna egentligen vill ha. Men det kanske mera berodde på den reglerade marknaden än på kooperationen?
    Eller är det helt enkelt omöjligt för kooperativa företag att överleva på en marknad?

Leave a Reply

Your email address will not be published.