Ska inte bönderna tjäna pengar?

Ska inte bönderna tjäna pengar? 150 150 Ann-Helen von Bremen

 

Sverige har inte längre råd att ha ett lantbruk med hög omsorg om djuren och miljön. Det är budskapet från Staffan Danielsson, riksdagsledamot för Centern i en debattartikel i fredagens ATL. Och visst har han rätt i att Sveriges lagstiftning på dessa områden innebär en högre kostnad för de svenska bönderna, även om det också finns en rad andra faktorer som spelar in, som höga byggkostnader, foderkostnader och en industri som inte alltid har varit eller är på alerten när det gäller strukturanpassning och försäljning.

Men visst, djurskydd och miljöomsorg kostar pengar och på en global marknad som främst prioriterar lågt pris, så är förstås varje krona och varje öre en fråga om överlevnad. Frågan är dock – är det verkligen ett minskat djurskydd och mindre miljövård som vi vill se? Vill vi ha korna instängda i lagårdarna, suggorna fixerade, fler bekämpningsmedel tillåtna, foder som innehåller genmodifierad soja, högre antibiotika-användning, ökat kväveläckage, mindre biologisk mångfald ute i hagarna osv?

Vi betalar redan ett pris för vår billiga mat i form av en rad miljöproblem som jordbruket orsakar, en kostnad som inte står på prislappen utan som regleras via skattemedel eller skjuts på framtiden. Djuren och bönderna själva betalar också ett högt pris i form av ohälsa i olika former. Är det den prislappen vi vill öka ytterligare för att kunna köpa billigare fläskkotletter?

Jag delar helt Staffan Danielssons åsikt att det behövs nya riksdagsmål och en utredning om den framtida politiken för jordbruket och livsmedelsproduktionen. Den åsikten har jag själv fört fram i olika debattinlägg. Däremot har jag svårt att svälja att lösningen är att skåpa ut det som ändå utmärker svenskt lantbruk, nämligen en förhållandevis hög nivå av djur- och miljöomsorg. Slopar man detta har man verkligen gjort sig av med ett starkt argument för att köpa svenska råvaror.

Lika lite förstår jag mig på Danielsson utfall mot den ekologiska produktionen. Han verkar se vissa andra partiers önskemål om att fördubbla den ekologiska produktionen som ett stort hot och pekar bland annat på att maten skulle bli 30-60 procent dyrare. Det är till att börja med en generalisering som med stor sannolikhet inte håller, eftersom ett starkt skäl till att ekomaten är dyrare i dag är att det i handlar om så små volymer.

Men visst, det är ”dyrare” i ett kort perspektiv att ha en matproduktion som tar hänsyn till djur, miljö och människor, så länge vi skjuter upp kostnaderna för kväveläckage, urlakning av jorden, förlust av biologisk mångfald mm på framtiden eller låter något annat konto ta kostnaden.

Danielsson ser ekoodlingen som en viktig nisch, men han ser det inte som en framtida möjlighet och verkar orolig för att politikerna skulle vara beredda att satsa mer på den här inriktningen av lantbruket. Och detta trots att lönsamheten generellt är bättre inom det ekologiska lantbruket.

Vill inte Staffan Danielsson att bönderna ska tjäna pengar?

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
18 comments
  • Staffan Danielsson

    Tack för ett intressant inlägg om svenskt jordbruk, vi behöver många fler som diskuterar dessa viktiga frågor!

    Och alldeles utmärkt att vi är överens om att jordbruket är i ett utsatt läge och om vikten av en livsmedelsstrategi och nya jordbruksmål i riksdagen!

    Vi är också överens om en “förhållandevis hög nivå av djur- och miljöomsorg”. Jag vill absolut inte skåpa ut detta utan Sverige ska ligga i internationell tät även fortsättningsvis. Däremot kan en och annan regel förenklas eller tas bort, t ex att kor i modern lösdrift som har det väldigt bra ändå måste ut på betesmark under minst 6 timmar under minst 2-3 månader..

    Vad gäller min uppfattning att respektera ekokonceptet som en viktig nisch men lägga huvudkraften på att stärka det jordbruk som backat 2-30 % mot importen och som står för 95 5 av matproduktionen i Sverige, så har jag utvecklat det i många blogginlägg och artiklar, t ex här – http://staffandanielsson.blogspot.se/2013/08/snfs-djupt-osmakliga-kampanj-mot-det.html – och här – http://staffandanielsson.blogspot.se/2013/07/vi-maste-sluta-dromma-om-sorgarden.html.

    Min huvudpoäng är att politiker och media m fl har fokuserat så proportionerligt mycket på att öka ekoproduktionen, vilken också har mångdubblats, men att samtidigt den helt dominerande miljövänliga produktionen i övrigt – 95 % – närmast har kommit bort. Om inte huvudfokus läggs på de 95 procenten kommer tyvärr importmaten att bara fortsätta att öka. Därav min respekt för ekonischen som ska behålla sina miljöstöd osv, men också min övertygelse att huvudspåret måste vara att stärka det vanliga jordbrukets konkurrenskraft. Åtgärder för detta gagnar givetvis också alla ekologiska bönder, medan ytterligare åtgärder för ekojordbruket – trots att Sverige kanske redan har det mest generösa stödet i EU – endast gagar dessa och inte de 95 procenten.

  • ann-helen

    Tack för din kommentar, Staffan. Vi är överens om rätt mycket, det behövs en ordentlig diskussion om jordbrukspolitiken och det är viktigt att HELA lantbruket utvecklas och stärks. Och det är också därför som jag tycker att det vore allvarligt om Sverige släppte på vissa principer som ändå gör svenskt lantbruk lite unikt, som exempelvis att korna ska vara ute på bete. Om jag enbart sjöng ekojordbrukets lov, skulle jag givetvis tycka att det vore alldeles utmärkt om kravet på bete försvann. Det skulle ge ekomjölken en fantastiskt försäljningsargument, vilket varit ett kraftigt skäl till att ekomjölken i Danmark har fått betydligt större andel än i Sverige. Men som sagt, jag tycker att det vore en kraftigt reträtt för de mervärden som många förknippar med hela den svenska mjölkproduktionen. Och om vi tar bort viktiga och konkreta mervärden som betyder något för konsumenten, vad ska svenskt lantbruk då konkurrera med? Priset? Det tror jag aldrig att vi klarar, vi har helt enkelt i de geografiska förutsättningarna för det.

    Därför håller jag med dig om att det är viktigt att fokusera på det jordbruk som inte är ekologiskt, både när det gäller lönsamheten men också när det gäller den miljöpåverkan som jordbruket står för. Vi måste ha en ny jordbrukspolitik som i större grad än i dag, bygger på insikten att jordbruk är något mycket mer än en leverantör av billig mat. Jordbruket är vårt viktigaste redskap för att sköta om vår del av jordklotet, det är motorn i en levande landsbygd och det är grunden för vår gastronomi och en viktig byggsten i vårt samhällsbygge. Finns den insikten, innebär detta inte bara en radikal förändring av lantbruket, utan också att bönderna ska ha betalt för ett av världens viktigaste jobb, som det faktiskt är.

    Men däremot tycker jag kanske att det efter dryga 30 år kanske vore dags att se det ekologiska lantbruket som en del av lantbruket och inte som en sidoverksamhet som ständigt ska attackeras. För med facit i hand är 16 procent av arealen ekologisk, men det ekologiska stödet uppgår endast till 6 procent av det totala jordbruksstödet. Och återigen, vill man att lantbrukets lönsamhet ska stärkas, borde eko ses som en väg att gå.

  • Pelle Agorelius, Husmansbord

    Den börda som en småföretagare på landsbygden i Sverige för bära är ett gemensamt problem, vare sig man är ekoproducent, miljövänligt konventionell eller bulkande kostnadsjägare. För tjugo år sedan tyckte jag att det låg en viss polarisering och spänning i luften när ekobönder mötte sina konventionella kollegor. Det tycker jag inte alls känns idag. Det är bra. Vi sitter i samma gängliga lilla båt, och måste turas om med att ro, ösa ur den och hålla utkik. För det är svåra farvatten för den svenska livsmedelsproduktionen (vi vet inte ens vilken färg det är på vattnet…passning Lrf 😉 ), jag tror debatten måste upp om vad som är rimligt betalt, i förhållande till de villkor vi ska arbeta under, och det är inte problem man löser genom att bara sänka kraven på produktionen. Hela kostnadsbördan är så mycket mer än så, och gäller alla producenter, eko eller inte.

  • ann-helen

    Tack för din kommentar, Pelle. Du pekar på dilemmat, lantbrukarens lönsamhet och vad som är en rimlig betalning. Jag tror också att vi måste fundera på vilka tjänster som lantbrukaren ska få betalt för, i större utsträckning än vad som sker idag. Ser vi lantbruket enbart som en leverantör av råvaror eller som ett tjänsteföretag som i det stora och lilla ska sköta om vår jord?

  • Tommy Dahlin

    Vad mjölkproduktionen beträffar är jag inte lika övertygad att vi Svenska mjölkbönder har så mycket sämre konkurrenskraft än Tyska, Brittiska, eller Franska kollegor. Organisationen EDF:s (european dairy farmers) analyser visar att Svenska mjölkbönder har något lägre produktionskostnader än den genomsnittlige EUproducenten. Visst, antalet mjölkproducenter försvinner i en alltför hög takt, men mängden producerad mjölk ligger i stort sett konstant över tid. Inget unikt för Svenskt vidkommande. Bara i fjol slutade mer än 5000 brittiska mjölbönder producera mjölk som exempel.
    Gräset är sällan grönare på andra sidan
    Inte desto mindre angeläget är att det ändå finns politiker som jobbar för vår näring och dess utveckling.
    Vad gäller EKOproduktion delar jag helt Staffans åsikter, vilka jag gett uttryck för i tidigare debatter
    Ann-Helen, vi hade 100% ekologisk produktion i Sverige för hundra år sedan. Det pratades om svält, om umbäranden, om emigrationer för att kunna skaffa mat på bordet bl a. den tiden.
    Konventionellt jordbruk betyder inte rovdrift eller ödeläggelse av moder jord, som jag ser det

  • Staffan Danielsson

    Sverige har kanske världens mest generösa ekostöd, och även en av de allra högsta ekoandelarna av totala matproduktionen. Andelen är ca 4-5 % och stöden till denna produktion – som naturligtvis uppbär alla de vanliga stöden också – torde vara betydlig över 6 %, är du säker på siffran? Just arealen liger högre, som du skriver, men en del av stödet är då också till extensivare vallar mm.

    Du skriver att eko “ständigt attackeras”. är det inte också tvärtom, ta t ex SNFs senaste attack på det vanliga miljövänliga jordbruket. Jag tycker snarare att det i många kretsar är legitimt att svärta ner det vanliga jordbruket, medan ekoproduktionen, som ju också har britser, knappast granskas på samma ingående sätt. Jag har alltså respekt för båda produktionsalternativen och ser dem båda som bra miljöalternativ men med olika för- och nackdelar.
    http://staffandanielsson.blogspot.se/2013/08/snfs-djupt-osmakliga-kampanj-mot-det.html

  • ann-helen

    Tack för din kommentar.
    Ja, enligt Jordbruksverket uppgick stödet till 604 miljoner kronor. Totala stödet låg på 9,3 miljarder.
    Jag skulle nog också vara lite försiktig att peka ut Sveriges ekostöd som ett av världens mest generösa. Tittar man på andra länders stöd, ser man att de varierar mycket beroende på vilken gröda eller produktion det handlar om.
    Visst sker det angrepp även på det konventionella jordbruket, men jag upprepar återigen, om man vill att lantbrukarna ska tjäna pengar, vilket vi ju verkar vara överens om, då borde man se ekojordbruket som en möjlighet! Särskilt med tanke på att en stor del av importen av ekologiska livsmedel, beror på för låg produktion i Sverige.

  • ann-helen

    Tack för din kommentar, Tommy.
    Precis som du påpekar så lägger även brittiska mjölkbönder ner och förklaringen till detta är ju att att britterna, precis som de svenska, ska konkurrera med mjölkbönder över hela världen. Och då spelar det inte så stor roll om svenskarna reder sig mot britterna, det är nya zeeländarna vi ska tävla med. Bland andra.

    Föreställningen om att världen kommer att svälta ihjäl om det ekologiska jordbruket växer, något som både du och Staffan Danielsson har fört fram, är ett argument som inte håller. I dag producerar vi dubbelt så många kalorier som behövs för att mätta världens befolkning, ändå svälter nästan en miljard människor, beroende på att de är fattiga och för att världen helt enkelt inte är rättvis. Det är ett stort misslyckande för jordbruket.

    Dagens ekologiska jordbruk dessutom inte det samma som gårdagens. Visst får vi skördeminskningar, men det finns ingenting som tyder på att ekologiskt jordbruk inte skulle kunna försörja världen, även med en växande befolkning. Däremot finns det mycket som talar för att det nuvarande jordbrukssystemet orsakar så stora skador på naturen att det undergräver sin egen förmåga att producera mat i framtiden. Och de här två frågorna hänger ihop, ett system som enbart prioriterar lågt pris och volym, innebär utslagning av bönder och en enorm belastning på miljön.

  • Tommy Dahlin

    Tack för en intressant diskussion och ett dito debattforum.
    Jovisst, Nya Zeeländare och Austaliensare bl.a är nog de som kommit allra längst vad gäller strukturrationaliseringar. Debatten här uppfattade jag ur ett EU-perspektiv. Svårt att oxå ha en uppfattning om huruvida mängden producerad producerad mat räcker till och är tillgänglig i framtiden. Utredningar, som verkar relevanta, vilka visar att jordens odlingsbara mark minskar med en procentenhet årligen pga exploaterinar ökenutbredning. naturkatastrofer etc. bör även beaktas när försörjningsfrågor debatteras. Det bör även beaktas att de eko-jordar som i dag avkastar acceptabelt gör detta i de flesta fall pga av goda fosfor och kaliumförråd uppbyggda med konventionella metoder tidigare. Fosforbrister som uppstår efterhand i ekologisk odling finns i dag ingen lösning på

  • staffan danielsson

    “Visst får vi skördeminskningar, men det finns ingenting som tyder på att ekologiskt jordbruk inte skulle kunna försörja världen, även med en växande befolkning.”
    Här är jag starkt oenig med dig. Visst kan man summera kalorier och mena att om matens fördelas rättvist och att “alla” äter vegetariskt och inget blir matsvinn så finns det ingen brist, men i praktiken är omfördelning en enorm process, att få människor att äta vegetariskt som är beredda att betala för en allsidig kost med kött är en enorm process och likaså att trolla bort matsvinnet. 800 miljoner hungrar, FAO bedömer att matproduktionen behöver öka minst 70 % till 2050 och ekojordbruket ligger ändå 30-50 % lägre i avkastning. Jag kan inte se annat än att en storskalig övergång till eko, som SNF och MP vill, skulle ge dramatiska effekter i matbrist och prisexplosion och ökad hunger. Här mitt resonemang utvecklat: http://staffandanielsson.blogspot.se/2013/08/snfs-djupt-osmakliga-kampanj-mot-det.html

  • ann-helen

    Tack för din kommentar, Staffan och ursäkta sent svar. Har varit tvungen att leverera lite artiklar.
    När det gäller det ekologiska jordbrukets möjligheter att försörja världens befolkning med mat så finns det olika åsikter om detta, som du säkert vet. Tidigare forskning har visat på en betydligt lägre avkastning för ekologisk odling, precis som du skriver, men den bilden har förändrats under senare år. När man har sammanställt fältförsök från stora delar av världen har man sett att det framför allt är i Europa och USA, kontinenter med ett mycket produktivt jordbruk, där en omställning till eko har inneburit lägre avkastning. I utvecklingsländerna har man däremot sett att skillnaden varit betydligt lägre och det finns även många studier som visar att skördarna till och med har varit högre än för konventionella gårdar.

    Men allra mest intressant är kanske att det på senare tid även har kommit studier som visar att även i Europa och USA så minskar skördegapet mellan eko och konventionellt. En amerikansk studie (Cornell University) tittade på ett par hundra fältförsök i Europa och USA och kom fram till att de ekologiska skördarna låg på 80 procent av de konventionella. En annan studie från Califonia University tittade på fältförsök på vissa grödor och såg då att skörderesultaten skilde sig bara ett par procent för majs och sojaböna.

    Och ska vi relatera till FN-organ så vet båda två att meningarna inom FN är delade. Det finns också en linje som anser att lösningen för de svältande länderna är faktiskt att satsa på ekologiskt jordbruk, inte att gå vår industriella väg.

    Men matförsörjning är också något mer än storleken på skörden. Att nästan en miljard svälter i dag beror inte på att det saknas mat och det finns heller ingen automatik i att ett ekologiskt jordbrukssystem skulle kunna mätta alla människor, eftersom fattiga människor inte har råd att köpa mat, oavsett om den är ekologisk eller inte. Men däremot har fattiga människor en större förutsättning att kunna producera sin egen mat med ekologiska metoder, helt enkelt för att det är billigare och innebär en mindre risktagning än att investera i konstgödsel, bekämpningsmedel och hybridutsäde. Jag har själv sett det när jag har besökt lantbrukare i Afrika, Indien, Vietnam och Brasilien.

    Vi kan ha olika åsikter om vilket jordbrukssystem som egentligen kan mätta världen i framtiden, men det jag reagerar emot är att jag upplever att diskussionen egentligen inte handlar om detta. För allvarligt talat, hur stor roll skulle det spela om Sverige la om hela sitt jordbruk till ekologiskt? Och varför nu detta brinnande intresse för de svältande människorna i utvecklingsländerna? Jag kan inte se det som annat än att det är ett argument som man använder sig av enbart för att attackera det ekologiskt lantbruket och det är djupt beklagligt. För om man nu på allvar oroar sig för den framtida matförsörjningen, då borde man även oroa sig för det allt mer industrialiserade jordbruket och dess allvarliga hot mot miljön som är av den kalibern att det på sikt riskerar att förstöra grunden för en fortsatt matproduktion. För det är faktiskt i det läget vi befinner oss.

  • ann-helen

    Tack själv Tommy för att du bidrar med en intressant diskussion.
    Visst är övriga EU-länder våra närmaste konkurrenter, men vi märker också av konkurrensen på världsmarknaden, i allra högsta grad. Inte minst när det gäller mjölken. Och jag är övertygad om att ifall utvecklingen fortsätter så kommer gris- och kycklingproducenterna snart få känna på pressen från USA på allvar.
    När det gäller resonemanget om att ekologiskt jordbruk lever gott på det industriella jordbruket så håller jag inte med dig. I så fall skulle vi inte se markanta skördeökningar vid ekologiskt lantbruk i utvecklingsländer som aldrig har använt NPK. Vi har dessutom stora fosforförluster i exempelvis Skåne, från konventionellt jordbruk, förluster som snart kommer visa sig i lägre skördar. Men låt mig återkomma till detta i ett kommande inlägg.

  • Staffan danielsson

    Jag ser det närmast som desinformation att ekojordbruket ligger nära det vanliga i avkastning samt att vissa forskare anser att minskade skördar visst kan försörja en växande världsbefolkning. Skördarna är betydligt lägre med större variationer, och det är mest en del ekoforskarna som levererat några rapporter om att eko kan mätta världen. Forskarsamhället i stort och FN /FAO är tydliga om vikten av t ex mineralgödsel för att mätta världen.
    Jag har respekt för eko som en viktig och växande nisch, men jag blir bekymrad när man driver att eko ska kunna mätta världen. Självklart ska vi arbeta för ett resurshushållande jordbruk och ta vara på erfarenheter från olika håll. Jag respekterar eko men SNF och många ekoförespråkare respekterar inte det moderna miljövänliga svenska jordbruket.

  • Tommy Dahlin

    Att grödor som odlas för bort näringsämnen i olika grad är vi nog överens om. Frågan om metoder hur dessa återförs/tillförs är väl det vi har lite olika uppfattningar om. Kvävefixerande baljväxter är bara en liten del av lösningen som jag ser det.
    För att få ett ekosystem och ett uthålligare kretslopp, värd namnet, måste forskning och metoder utvecklas så att konsumentens eget avfall kan återföras till moder jord på ett säkert sätt. Först då är jag beredd att välja bort konstgjorda näringsämnen.
    Ser fram emot kommande inlägg i ämnet 🙂

  • ann-helen

    Nja, nu gäller det väl att hålla rätt på argumentationen. Oavsett vad man tycker om debatten mellan företrädare för ekologiskt jordbruk och konventionellt jordbruk så är det faktiskt inte ekojordbruket som har börjat diskutera detta med världens matförsörjning. I stället är det ju ett gammalt argument som motståndarna mot eko ständigt drar fram – nämligen att ekobönderna är oansvariga och vill orsaka världssvält. Att förespråkare för eko nu väljer att ta den diskussionen, efter åratal av attacker, är rätt logiskt. Och det var också därför som jag reagerade mot din debattartikel, du säger att du inte har något emot eko, men anser samtidigt att det jordbrukssystemet orsakar världssvält och det är väl ändå en rejäl rallarsving som heter duga!

    Att avfärda all den forskning som visar att skillnaderna i skörd mellan eko och konventionellt inte är så stora som tidigare har hävdats,enbart som propaganda, tycker jag heller inte är seriöst.
    Precis som du skriver i dina senaste debattartiklar i ATL och Land Lantbruk så håller jag med dig om att miljörörelsen och lantbruket skulle ha mycket att tjäna på att samarbeta, men då måste nog debatten hyfsas lite mera och det måste också finnas en större vilja till förståelse, från båda parter.
    Och det är också något som vi tydligt ser nu. Oavsett om det gäller propaganda för labb-odlat kött, GMO, köttskatt så är det de svältande människorna som man ömmar för

  • ann-helen

    Du har helt rätt i att kretsloppet måste lösas och det gäller ju inte enbart för eko utan i ännu högre grad för det konventionella jordbruket.

  • Olle Göransson

    Ibland tycks det mig som om den ekologiska odlingens största värde är att det konventionella jordbrukets företrädare hamnar i försvarsställning. “Vi bryr os faktiskt också om miljön” osv. När de väl sagt det så måste de ju sedan också göra något. Kampanjen “på väg mot världens renaste jordbruk” hade ju aldrig lanserats om man inte känt sig utmanande trängd av ekologerna. IP-produktion hade knappast uppfunnits om det inte uppstått ett behov av någon sorts (till mycket lite förpliktigande) “eko-light”. Om man nu tror att det konventionella lantbruket är något lite bättre idag än för tjugo år sedan, är det alltså högst troligt det ekologiska jordbrukets förtjänst. Om man nu tror det alltså. Samtidigt kan man reflektera över hur stor ekoandelen skulle varit om inte det konventionella jordbruket marknadsfört att det också minsann var i alla fall lite grand eko-reko det med?
    Jämför ekomjölkslyftet i Danmark där motpolen (i konsumenternas ögon) inte har något försonande drag över huvud taget.

  • ann-helen

    Olle, tack för kommentaren. Jag tror att du har helt rätt i att det ekologiska lantbruket och även det övriga samhällets ökade insikt om lantbrukets miljöpåverkan har påverkar det konventionella lantbruket. Och det hade varit mycket intressant om det konventionella jordbruket i större utsträckning hade sett ekojordbruket som en spjutspets för hela lantbruket, då hade vi förmodligen fått se en betydligt mer intressant utveckling.
    Samtidigt ska man vara medveten om att det konventionella jordbruket också har påverkat det ekologiska, ibland positivt, men ibland också negativt.

Leave a Reply

Your email address will not be published.