Ett plåster för den halshuggne

Ett plåster för den halshuggne 150 150 Ann-Helen von Bremen

Energisystemet behöver ställas – köp en elcykel! Matproduktionen behöver bli mer hållbar – släng inte mjölken fast datumet gått ut! Det är inget fel på dessa konkreta, handfasta råd, men ska man åstadkomma den här typen av stora systemförändringar som det trots allt är frågan om, så kommer det krävas betydligt mera. Och det är här som det ofta fegas ur.

Vi ser det gång på gång, både bland företag, organisationer och politiker, att man försöker ducka för att dels prata om frågorna utifrån ett helhetsperspektiv, dels presentera något annat än detaljförslag som enbart har effekt på marginalen, om ens det. Och ingen vill absolut vara den tråkiga gästen som drar fram den digra notan för kalaset, utan alla vill vara positiva och lyfta fram sina byten av glödlampor som ett bevis på att de tar klimatfrågan på allvar.

Men tiden går och dessa framtidsfrågor blir inte mindre angelägna för det. Däremot blir åtminstone mitt tålamod allt mindre med den här typen av retorik som främst handlar om att man inte är beredd att förändra något på riktigt. Den här gången resulterade det i en replik i dagens Svenska Dagbladet Näringsliv:

Att ställa om dagens matproduktion och energisystem på ett sätt som inte överskrider våra planetära gränser kräver omfattande förändringar av vårt samhälle. De flesta förslag som läggs fram i debattartikeln ”Öka hållbarheten i hela livsmedelskedjan” (SvD Näringsliv 5/8) tyder dock på att man inte alls har förstått all­varet i frågan.

Ett antal personer i ledande befattningar inom livsmedelskedjan och några forskare diskuterar en av våra viktigaste frågor. Och det är lätt att hålla med dem när de skriver: ”En hållbar och resurseffektiv matproduktion och konsumtion är central för att världen ska klara befolkningstillväxt och andra utmaningar.”

De framtidsmål som man föreslår och uppmanar hela livsmedelskedjan att sluta upp bakom är mycket­ radikala, ja omvälvande. Här säger man bland annat att ”Den svenska livsmedelskedjan ska år 2030 vara fossilt oberoende”. Det är ett oerhört skarpt mål som skulle innebära mycket stora för­ändringar av en omfattning som vi kanske först inte tänker på. Det handlar nämligen inte bara om att ersätta alla drivmedel som krävs för hela livsmedelssektorns transporter med förnyelsebara bränslen, utan också den olja som finns i alla de insatsmedel som livsmedelskedjan kräver i allt från ensilageplast till livsmedelsförpackningar, till tillverkning av maskiner, verktyg och konstgödsel. Att i dag ersätta enbart den diesel som används inom hela den svenska­ transportsektorn med förnyelsebar diesel, skulle innebära att vi skulle odla enbart raps på dubbla den svenska åkerarealen. Och då har vi inte pratat om bensinen.

En livsmedelskedja som inte är beroende av fossila bränslen skulle givetvis kräva ett samhälle som är fossilfritt, eftersom livsmedlen inte lever i en egen bubbla. Och inte nog med det, den kräver också att övriga världen har ställt om eftersom vi lever i en allt mer globaliserad värld. Matens globalisering märks inte bara i form av direkt import av livsmedel, utan också av alla de hel- och halvfabrikat som under beredningen kan resa runt i världen innan det landar som ett svenskt livsmedel på våra tallrikar.

Målet ”Sverige ska år 2050 ha en livsmedelskonsumtion som inte överskrider de planetära gränserna” är om möjligt ännu mer omvälvande. Både detta och målet om en fossilfri livsmedelskedja kommer­ att kräva stora politiska beslut, bland annat reglering av handeln och ett skydd av dagens livsmedelsproduktion. Men en livsmedelskonsumtion som inte överskrider de planetära gränserna måste också innebära att dagens jordbruks- och handelspolitik ­svänger om från att främst vara fokuserad på att ge oss billig mat, till att inriktas på livsmedels­trygghet, kvalitet, miljö, djurskydd samt jordbrukets viktiga roll som förvaltare av kritiska naturresurser. Ett sådant jordbruk skulle givetvis innebära att vi skulle få en helt annan livsmedelsproduktion och handel än den vi ser i dag.

 

Men debattörerna verkar inte ha förstått detta. Bland de sex förslag som debattörerna listar för att uppfylla dessa långtgående mål är det egentligen bara två som har någon relevans: fortsatt växtförädling och den kryptiska formuleringen ”etablering av livsmedelsprodukter med andra värden än ett lågt pris”, vilket troligen innebär att de ska vara hållbart producerade. Här finns inga förslag på hur man ska fasa ut de fossila bränslena eller vad livsmedelskedjan tänker göra för att inte fortsätta att överskrida de planetära gränserna.

I stället presenterar man förslag på affärsmöjligheter för en mycket mer ”resurs­effektiv, lönsam och konkurrenskraftig svensk livsmedelsbransch”. Bland förslagen finns innovationen att byta runda konserver till fyrkantiga för­packningar för effektivare transporter, en utveckling som har pågått i åtminstone 50–60 år. Här finns också ett förslag att använda energisnålare lampor i växthus, effektivi­sera distributionen och använda ny teknik som smarta kylskåp som talar om när maten är slut. Vidare nämns också den återkommande trendlösningen, insekter i stället för animalier, eftersom debattörerna verkar lyckligt ovetande om att insekters foderförbrukning är i nivå med kyckling. Det är inget fel på något av dessa förslag, men deras effekt är så marginell, om den ens finns, att det är lite som att komma med ett plåster till en person som precis har blivit halshuggen.

Omställningen av livsmedelssystemet en av våra viktigaste framtidsfrågor. Att då fortsätta att skyla över att man inte är beredd att förändra något, är inte längre aktuellt.

Ann-Helen Meyer von Bremen

journalist och författare till boken ”Makten över matkassen”

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
7 comments
  • Staffan Danielsson

    Jag kan helt instämma i den kunniga journalisten Ann-Helen Meyer von Bremens sågning av en ambitiös artikel om framtidens jordbruk i SvD med många tunga undertecknare. De vill så väl och sätter upp orealistiskt höga miljömål men landar sedan i allmänt hållna åtgärdsförslag. Sannolikt har antalet undertecknare starkt urvattnat förslagen, anmärkningsvärt att alla skriver under på miljömålen.

  • Jonas Ericson

    Hej!

    Du kanske ska se rapporten i sitt sammanhang – den är en del av flera, och även om förslagen som framförs är futtiga, futila och otillräckliga, så gör ju inte författarna anspråk på att föreslå hela lösningen. En begränsning i deras tänkande är att de har hållit sig till lösningar som de ser som affärsmässigt möjliga.

    Det kan man naturligtvis kritisera dem för och man bör visa att deras förslag är otillräckliga, men jag tycker det är bra att de börjar vakna och äntligen börjar fundera på hur livsmedelssektorn kan bli hållbar.

    Vad gäller fossilfria transporter så tycker jag du är djupt orättvis och onödigt polemisk. Det finns redan en drygt 1000-sidig utredning om hur vi klarar att få transportsektorn fossilfri. Denna samlade hela svenska expertisen på hållbar trafik, så det finns ingen anledning att några matexperter dessutom ska fuska på det området och inkludera detta i sin rapport. Utredningen landade f.ö. i att vi har potential att klara fossilfrihet med råge och kommer att kunna exportera förnybara drivmedel.

  • ann-helen

    Hej Jonas och tack för din kommentar. Jag tror kanske att man ska se även min debattartikel i ett sammanhang. Det är inte första gången som företag och organisationer ägnar sig åt den här typen av skramlande av tomma tunnor. Tvärtom är det alldeles för vanligt att man framställer sitt glödlampebytande som något av ett paradigmskifte i klimatfrågan. Ja jag raljerar lite nu, men det finns all anledning att vara kritisk mot alla dessa kejsare som springer omkring därute, utan några som helst kläder på kroppen. Missförstå mig inte, jag förväntar mig inte att någon ska ha alla de färdiga svaren på frågan om hur vi ska ställa om vår matproduktion, det är inte detta jag kritiserar, men de åtgärder som man faktiskt föreslår är ju precis som du skriver – futtiga! Det hade nästan varit bättre om man inte hade föreslagit så många åtgärder alls.
    När det gäller fossilfria transporter så tycker jag förstås inte att jag är djupt orättvis 😉 , förstås, tvärtom tycker jag nog att det finns en viss överdriven optimism när det gäller omställningen av fossila bränslen. Precis som maten är ju det här också en global historia, vilket vi bl a ser av vår import av sopor som märkligt nog räknas som förnyelsebart bränsle… För att ytterligare lägga sten på bördan så handlar en fossilfri livsmedelskedja om betydligt mer än transporter, vår billiga mat bygger ju på billig olja.

  • Jonas Ericson

    Hej!
    Optimist måste man vara om det alls ska gå. Tekniskt sett är optimismen befogad vad gäller transporter. Det klarar vi och världen. I Sverige tom. med viss råge.

    Det som är svårt är att få politiker att våga stå för målen och inriktningen och inte backa ur när det kommer kritik i media, samtidigt som man ser att skatteintäkter riskerar att försvinna och man i så fall behöver skaffa en ny stor impopulär skattebas (bilismen betalar 90 miljarder/år – 10 % av statsbudgeten), eller måste införa impopulära restriktioner. Där finns anledning till pessimism.

    Vad gäller sopimport förstår jag inte din inställning. Att Sverige, som har ett stort värmebehov, tar hand om andra länders sopor, förbränner de gifter som finns i och samlar in de tungmetaller som inte kan brännas, är ju ett bra mycket bättre alternativ än att dessa länder skulle lägga soporna på deponi där gifterna och metallerna sprids ut i naturen och soporna ger metangas. Samtidigt sparar vi ju då biomassa som vi kan använda till andra ändamål – biokemikalier, tyg, biodrivmedel…

Leave a Reply

Your email address will not be published.