Fullt snurr i vetenskapens PR-karusell

Fullt snurr i vetenskapens PR-karusell 150 150 Ann-Helen von Bremen

Nyheten om att ekologisk mat är sämre för klimatet gick förstås rakt in i nästan alla medier. Den hade allt man kunde önska sig – Klimatet, Maten, Vetenskapen och så det bästa av allt – ännu en möjlighet att få känga till ekologiskt. Det var bara ett problem, det var inte sant.

”Ekologiskt odlad mat har mycket större klimatpåverkan än konventionellt producerade livsmedel på grund av att större markarealer krävs. Detta är ett av resultaten i en internationell studie från bland annat Chalmers som har publicerats i tidskriften Nature.”

Så står det i pressreleasen från Chalmers som man skickade ut 12 december. Dagen därpå var detta en stor nyhet och fanns nästan i alla tidningar, tv, radion och övriga kanaler.

Problemet var bara att detta inte alls var sant. Studien som publicerats i Nature handlar inte alls om det ekologiska lantbrukets påverkan på klimatet, utan om en teoretisk mätmetod som handlar om markanvändning i förhållande till att binda så mycket kol som möjligt, kopplat med vissa ekonomiska antaganden. Det är precis som det låter, ett mycket teoretiskt resonemang, i och för sig intressant, men som sagt en metod som säkert kommer att diskuteras för och emot bland forskarkretsar.

Men av den typen av resonemang blir det ju sällan några rubriker.

Det blir det däremot om man hackar på ekologiskt lantbruk. Men återigen, studien handlar alltså inte om ekomatens klimatpåverkan. I studien ingår enbart två exempel från Sverige där man jämför skördarna för ärter och vete i ekologisk och konventionell produkter, men det är bokstavligen, i en bisats. Vad den svenska ansvariga forskaren, Stefan Wirsenius gör, är att han extrapolerar de här exemplen och snickrar ihop en pressrelease med hjälp av Chalmers kommunikationsavdelning.

Och sedär – en nyhet!

I dag har Ekot gjort en rättelse, vilket inte hör till vanligheterna, men övertrampet var uppenbarligen för stort. Nu återstår att se om övriga media följer efter, oavsett så är skadan redan skedd. Att eko är skadligt för klimatet är ett budskap kommer att hänga i ett tag.

Men det finns tre saker som är allvarligare än det faktum att ekojordbruket får sig ännu en törn:

För det första, den pågående utveckling där forskare frångår sin roll för att ägna sig åt PR och politisk lobbyverksamhet. Så här säger Stefan Wirsenius i pressmeddelandet:

”Det är också allvarligt eftersom vi har politiska mål om ökad ekologisk odling i Sverige. Om de målen infrias kommer klimatpåverkan från svensk matkonsumtion troligtvis att öka kraftigt.”

Är den här typen av politiska ställningstagande verkligen vad en forskare ska ägna sig åt? Har man då inte missförstått den ”tredje uppgiften”, att kommunicera sina forskningsresultat till allmänheten, å det grövsta? Borde inte Chalmers, om man vill måna om sin vetenskapliga status, i framtiden se till att inte deras forskare släpper ut vilka grodor som helst ur munnen?

Är man en PR-byrå eller är man ett universitet?

För det andra, media som publicerar rakt upp och ner utan att reflektera eller kritiskt granska materialet. Särskilt pinsamt blir det när vederbörande benämner sig för ”vetenskapsjournalist” eller ”klimat/miljöjournalist”. Då borde det ingå i arbetet att åtminstone läsa forskningsartikeln som man refererar till. Rätt pinsamt blir det också om man som på ledarplats i Svenska Dagbladet kritiserar journalister för att bara okritiskt svälja alla positiva budskap om ekolantbruket, och jag kan hålla med om att det också är ett problem, men inte själv förmår att kritiskt granska kritiken mot ekolantbruket. I stället går man glatt i fällan själv.

För det tredje, alla de vanliga kritikerna inom lantbruksvärlden som fortfarande inte begripit att ekobönder också är bönder, deras kollegor och grannar, som nu raskt hoppar på gnälltåget, ivriga att kunna vifta med lite Forskning. Kritiken sker reflexmässigt och blir kanske ännu mer absurd en gång som denna. För vad mätmetoden faktiskt går ut på är att markanvändningen slår allt när det gäller klimatpåverkan och att det därför gäller att bruka så intensivt som möjligt och plantera skog på resten. Konsekvensen av detta blir att vår mat ska bestå av soja, vete, socker, palmolja, majs, kyckling – råvaror som ger mycket kalorier per yta. Och den ytan ligger inte i Sverige, utan någon helt annanstans. I Sverige kan vi i stället plantera ännu mera skog.

Är det verkligen den typen av idéer som företrädare för svenskt lantbruk vill föra fram?

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
9 comments
  • Anders Bergman

    Så fantastiskt bra skrivet! Gillar särskilt sista stycket om att ekobönder också är bönder! Om man får önska en fortsättning skulle det vara så intressant att läsa en analys av hur mycket ekologisk mat vi skulle kunna odla på de arealer där det nu odlas cigaretter, snus, öl och sprit. Eller för att spinna vidare på Allan Savorys tankar, hur mycket ekologiskt kött skulle vi inte kunna ”odla” i världens öknar…

  • Urban Wästljung

    Så på pricken. Har själv de senaste dagarna varit inblandad i att försvara biodrivmedel av precis samma anledning, artikeln i Nature o diverse utspel i dess följd. Wirsenius m fl är ju väldigt ohederliga. Hittar på ett diskutabelt mått som beräknas med diskutabla metoder. Ingenting av de påstådda extra koldioxidutsläppen till följd av ekoodling, etanolproduktion eller you name it är något faktiskt utsläpp som har skett på riktigt. Trodde den omfattande GLOBIOM-rapporten för några år sen kvantifierade och satte in sådant där i rätt sammanhang, men tydligen ingen måtta på tokerierna.

  • Kristina Svensson

    Tack för dessa klarlägganden. Hamnade snabbt i en diskussion när nyheten kom om jag verkligen tror på att det är bra att handla ekologiskt. Nu fick jag bra argument för att bemöta.

  • Christer Sanne

    Men handlar inte Mats Olins artikel främst om att journalisterna borde granska om handelns påslag är rimligt på ekomaten? Det tycker jag vore en viktig uppgift. Och det hedrar en företrädare för näringslivet att påtala detta. Detta oavsett om CTH gjort bort sig den här gången.

  • Ulf Sundblad

    Kan den ekologiska odlingen försörja jordens befolkning? Vid all odling följer alltid en viss mängd näringsämnen med dräneringsvattnet ut i havet. Det var vad som hände t ex i Skåne som till skillnad från t ex Dalarna där växtnäring tillfördes via betesdjuren på fäbodarna till hemgårdens åkrar. Skördarna var därför högre i Dalarna. Det var först när mineralgödsel tillfördes som skördarna steg. I all odling med plöjning eller annan jordbearbetning försvinner växtnäring som måste återföras för att behålla åkerns bördighet. Är ekologisk odling möjlig på längre sikt??

  • ann-helen

    Ja varför skulle det inte kunna göra det? Du beskriver ju själv två separata jordbrukssystem med olika resultat,innan konstgödseln. Vårt problem idag är ju en överproduktion, både i Sverige och globalt, till stor orsakad av ett stort inslag av fossila bränslen. Inte minst i form av konstgödsel

  • ann-helen

    Nja, det gör den väl inte. Det är en av flera saker som Olin påtalar. Men han anser ju att journalisterna är ”ekomissionärer” och gärna sympatiserar med miljörörelsen. Jag kan hålla med honom om att väldigt mycket av journalistiken kring mat och jordbruk är rätt enfaldig, och det gäller såväl det konventionella som det ekologiska jordbruket. Men om man nu, med illa dold skadeglädje, lyfter fram en kritik mot ekojordbruket som man anser att vi journalister inte granskar tillräckligt. Då blir det väl väldigt pinsamt om man inte själv har granskat sin egen kritik?

Leave a Reply

Your email address will not be published.